Dag 3 första hästen

Min första egna häst hette Nimbus och var en 15 årig envis c-ponny. Innan hade jag ridit på ridskola och på min systers ponny. När jag fick Nimbus så var jag 9 år. Kommer ihåg den dagen han kom hem till oss som om det var igår. Jag var jätte nervös och harde fixat jätte mycket i det skåpet som skulle bli mitt. Lagt borstarna fint i lådan, hängt fram en ny grimma som jag hade köpt till han och ströat jätte mycket i boxen. Det var dom som sålde han som kom och lämnade han för att samtidigt se att han trivdes. Jag kunde knappt bärga mig till dan efter när jag skulle få rida han. Kommer ihåg att jag red ut och mamma gick breve och höll han i en longerlina utifall han skulle göra någe tok:P men han skötte sig galant. Det är tack vare han jag har lärt mig att inte ge mig för lätt, Och att inte vara rädd. Hra tappat räkningen på hur många gånger jag har ramlat av han och vi har bråkat, men sen efter ridpasset så kom han alltid och trykte huvudet mot mig och bara stod så som att han försökte säga förlåt. Gull gubben <3<3 Jag red han tills jag fyllde 12 då hade jag växt ur han och vi lämnade iväg han på foder han var där i 2 år. Sedan fick han Tyvärr fång hos dom så han fick komma hem igen. Fången botades och han blev bra. Men 2 sommrar senare så blev fången så kraftig att vi var tvunga att avliva han. Vi gjorde det hemma på våran stora blommsteräng. Där fick han somna in och sedan begravde vi han uppe i en björkbacke. Min lillebror svetsade ihop ett jätte fint kors utav hästskor som han sedan satte dit. Det var sommaren för 2 år sen vi tog bort han och det var först i sommras som jag klarade av att gå till hans grav. Men det var jobbigt. Kommer aldrig att glömma den hästen, gör ont i hjärtat att bara skriva detta. Men jag älskade honom och kommer alltid göra<33 Hoppas att det inte blev för uttjatat:P hehe Hare gott!!